30 i Stockholm! Det är inte ofta, man har nöjet se farbror här. sommerberg. Nej, hur det är, så blir det just aldrig af. -— Jag har nog ofta talat om att resa upp, men trots det, så är det snart tjugu år sedan jag var här sist. konsuln. Det var då besynnerligt! - Farbror har väl bara en tre mil till närmaste station. sommerberg. Fullt fyra, lilla Oscar! Fullt fyra, och vägarna äro inte de bästa. konsuln. Och hvad är det nu, som förskaffar oss nöjet af att se farbror här? Är det några särskilda affärer farbror har häruppe? sommerberg. Ja — på sätt och vis — det vill säga — det beror på — om inte att — såvida — kort sagdt — — konsuln (skrattar). Ja, kära farbror, jag är inte alls nyfiken, och farbror får så gärna bevara sin hemlighet — — sommerberg. Hemlighet? — Hvilken hemlighet? konsuln. Den farbror inte ville tala om. — Men det är nu alldeles sak samma, bara farbror är snäll och stannar och äter middag med oss. sommerberg. Ja, jag tackar så mycket, men jag vet verkligen inte. Här är så många människor. konsuln. Många människor! — Det är ju bara Tea och jag och fröken Witt. fröken witt. Det är visst mig brukspatronen är rädd för! sommerberg. Inte utan, bästa fröken, inte utan.