41 sommerberg (till fru Francke). Jag undrar, om lilla Tea nå'nsin hade en aning om, hvad farbror Agathon satt och drömde om i skymningen framför brasan på Skofta, när augustimånskenet kastade skuggor öfver golfvet? fru francke. Nej, det hade jag visst inte! När jag låg på björnhuden framför elden, så tänkte jag nog ibland: Jag undrar, hvad man egentligen sitter och grubblar på, när man blir så där rysligt gammal som farbror Agathon? Farbror var ju redan då trettioåtta år, hela tjugufem år äldre än jag. sommerberg. Ja, vid den åldern gör ju tjugufem år mycket! Du var bara barnet, och jag var en mogen man. Men senare är det, som om åren skulle springa fatt hvarann. — Nu är det inte längre så stor skillnad mellan oss. fru francke. Å, vet farbror, det tycker jag dock verkligen! — Jag är trettiotre år, och då är en kvinna i sina bästa år. Farbror är femtioåtta, och då kan man dock säga, att man har lämnat ungdomen bakom sig. sommerberg. Ja, om man bara kunde lära sig det, lilla Tea! Om man bara kunde lära sig det! Men ens hjärta vill inte alls höra talas om årens tyngd. — Det är och förblir lika oförbätterligt ungt. Det har känslor lika friska, och — om man så får säga — ljusgröna, som vårskott på en gammal skroflig ek! fru francke. Farbror är ju riktigt poetisk! fröken witt (till konsuln). 1 Vasastaden vill jag