ville förklara mig litet närmare, och förklaringen är snart gjord. Den lycka jag drömde om var du. Jag hann aldrig säga något, medan vi satt samman vid brasan. — Så reste jag långt bort ifrån dig — och medan jag satt där ute i ett främmande land och drömde om dig, så var det en annan, som tog tiden bättre i akt, och som tog dig ifrån mig. fru francke (vänder sig raskt emot honom). sommerberg. Då jag kom hem, var du en annans fästmö — och kort därefter en annans hustru — och ser du, jag var feg nog till att inte kunna se dig som en annans hustru! (Paus.) Nu är han borta och du är fri, och nu vågar jag mig fram för att fråga dig — — fru francke. Lilla älskade farbror, nu kommer du åter för sent! — Jag är inte längre fri! — I detta ögonblick har jag gett mitt ja åt telefondirektör Schmidt — min brors och min goda vän sedan länge. sommerberg (döljer sitt ansikte i sina händer). fru francke (smeker honom). Lilla farbror! — Det gör mig verkligen så ondt om farbror! — Men vet farbror, att jag aldrig har kunnat tänka mig farbror annat än som en farbror! Då jag var liten tyckte jag, att farbror var en gammal man, och farbror har väl egentligen inte blifvit yngre med åren? — Och så bo på landet! — Nej, vet farbror, jag skulle aldrig kunna finna mig däri! — Aldrig höra en konsert eller en opera! Aldrig vara med om en föreläsning! Uppge alla mina kommittéer och föreningar! Inte kunna prata bort förmiddagen i mina älskade telefoner!