48 konsuln (hänryckt). Hvad det är med oss? —Vi ä' borta — vi ä' sälla — vi vet inte till oss! fröken witt (omfamnar Tea). Förlofvade — älskade Tea! - Nyförlofvade och öfverlyckliga! — Du vill väl ha mig till svägerska'? fru francke (slår henne smeksamt på kinden). Nej - jag afskyr dig naturligtvis! (Till konsuln.) Det kan jag verkligen kalla en glad öfverraskning. — Jag tycker, att ni knappast träffat hvarandra i år? fröken witt. Det finns något, som heter telefoner, Tea lilla! — Oscar och jag ha diskuterat alla lifvets frågor pr telefon, och vi ha kommit till det resultatet, att vi ä' skapta för hvarandra. (Omfamnar Oscar.) fru francke. Ja, finns det något mera poetiskt och praktiskt än telefoner? Och apropos det, så har jag också en nyhet att omtala för er. — Ni ser här framför er den tillkommande fru Schmidt - För en kvart sedan har jag förlofvat mig med direktören. [Niger.) konsuln. Har han varit här? Jag har hvarken sett eller hört något, under det jag satt bredvid min lilla älskade fästmö. fru francke. Pr telefon! Bäste Oscar! (Julia och Oscar omfamna henne.) fröken witt (hänryckt). Tänk! Hvad vi ska telefonera till hvarandra! fru francke. Ja, så förtjusande! Hela timmar i rad! konsuln (ser på sin klocka). Men nu börjar jag