Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så mycket bedrövligare för dem! En sådan
hummer, sådana glasser får man knappast på fasta
landet. Det sades att passagerarna ledo av
sjösjuka. Pjåsk! — Inte behöver man vara sjösjuk!
Jag är aldrig sjösjuk. Det där är bara inbillning.
Man skall räta på sig och gå upp på däck, låta
vågorna spruta över sig, och fixera horisonten.
Då får man aptit och känner sig situationen vuxen!
— Min lilla vän här! Hon klappade Marys hand
och Nils lade märke till att den inte bar ringar.
Min lilla vän här, ville ju inte äta medan stormen
pågick. Men hon uppförde sig dock ganska bra,
utan att ställa till uppträden, satt ihopkrupen som
en sjuk fågelunge till dess havet åter var lugnt.
Nils såg på Mary. Han märkte att hon blivit
mager, och var mycket blek. Dessutom hade hon
fått mörka ringar under ögonen, som gav henne
ett lidande uttryck. Vad hade hon gått igenom?
Inte kunde väl sjöresan ensam ha åstadkommit
denna förändring?
— Ja, så kom vi ju till London, och där
uppe-höllo vi oss en hel vecka, fortsatte mrs Hagman.
Det är en ganska intressant stad, fastän
förskräckligt långt tillbaka i alla moderna
uppfinningar. Och så är det ju detta tråkiga, att
engelsmännen inte kunna tala engelska.
— Kunna de inte tala engelska? upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
