Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg upp emot himmeln, där natten sakta bredde sitt
dunkla blå och de första stjärnorna tändes.
Hon kände sitt barns varma kropp på sin arm,
och hon vände huvudet litet för att se på honom.
Han sov, med ett uttryck av stilla
välbefinnande. Han kunde ju icke ha någon aning om,
hur olycklig hans mor var.
Hans lilla mössa gick ned över det mjuka,
mörka håret och den svettiga lilla pannan. Hans
andedräkt var svag öch hastig som på en liten
fågel, och han borradé in det mjuka ansiktet under
moderns skuldra, som om han kröp in i sitt bo.
Men han rörde icke hennes hjärta. Hon kände
sig blott som en tom kropp med ett hjärta av sten,
och utan att gråta, utan att tänka låg hon åter
och stirrade upp mot vårens natthimmel.
Då ljöd plötsligt violinen från sidorummet.
Det var fadern, som spelade.
Det var länge, länge sedan hon hört honom
röra violinen.
Det var en gång i den försvunna forntiden,
innan allt det förfärliga hade skett; — och hon
lyssnade.
Det var en välbekant stämma, son) talade till
henne. Denna mjuka, djupa klang hade hon hört
från det hon var liten. Det var egentligen det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
