- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
14

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det böljade storma och rasa inuti den! Det var smärtor,
som vredo sig, det var ett hjärta, som snyftade och bad,
det var ångest och kamp, så att det skar i henne att
höra det. Ja, detta var just hvad hon hade känt under
hela resan hit upp och dessa förfärliga dagar. Det var
friden, som var bruten, barndomen, som var förbi,
kärleken, som kom och fordrade henne, lifvet med alla dess
okända faror, som hotade henne. Hur skulle hon finna
ett stöd i allt detta? — Nästan utan att veta det hade
hon gripit sin brudgums band och höll den fast. Han
tryckte den sakta, och hon såg upp på honom.

Hvad han var vacker, och hvad han såg ut att älska
henne!

Nu böljade violinen med en sång högt uppe på
strängarna, smältande och mjuk, som när ett hjärta ber
och bönfaller om kärlek.

Hur underligt! Just så såg hennes brudgums ansikte
ut! Det var som om tonerna där nere sade henne, hvad
han tänkte. »Jag älskar dig! Och du är min, men också
du måste älska mig, helt och frivilligt. — Se på mig!

— tro på mig. Förstår du icke, att jag vill skapa din
lycka?»

Hur smekande tonerna sväfvade omkring henne, hur
ömt och varmt de bådo, — just så, som hennes
brudgums ögon bådo! Hon log emot honom, och han log
tillbaka, men icke triumferande, icke säker på sin sak,
utan lycklig och tacksam, som vid det första tecknet på
hennes godhet.

Så sutto de stilla och sågo på hvarandra, medan
tonerna kretsade omkring dem, milda och öfvertalande,
som om det var lyckans och hoppets ljusa andar, som
kallade dem.

Men nu bröt det ut med ny kraft. Det var en sång
på två strängar, stark och klingande. Det var två hjär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free