Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad kärleken är, och jag kan ännu känna, hur jag kände
det den gången. Just så skulle det vara! — Ensamma,
två, midt i naturens fullkomliga härlighet, i samma båt,
som utan åror drifver för strömmen, — ja! så skulle
det vara, och så trodde jag att det var, — men så är
det icke!
Det ha de nog också själfva upptäckt för länge
sedan, men för mig ha dessa två obekanta förblifvit som
en symbol af ungdomens första, lyckliga kärleksdröm,
som försvinner vid första krökning af ån.–––––
II.
Då solen brände alltför hett på Borgholms gator,
började jag längta efter skogen, så att jag till sist icke
kunde stå ut längre.
Den mycket omtalade ekskogen bakom Borgholm
tar sig visserligen bra ut på afstånd som beklädnad för
höjderna, men det finns hvarken skugga eller sittplatser
i denna förvirrade, hoptrasslade massa af försummade
träd, som se ut som långa vattenskott eller kålplantor.
De rådde mig då att åka till Skedde mosse, en
skog, som väl ligger en half mil eller så från
Borgholm. Det var en varm dag med svag blåst, då vi
åkte den steniga vägen dit ut. Skogen består af endast
furuträd, tämligen höga och alla af nästan precis samma
storlek. Marken är fullkomligt jämn, utan den minsta
rörelse och beklädd med ett kort, grönt gräs, och där
finns icke ett spår af underskog. Här och där ligga stora,
flata stenar, passande till att tända offerbål — eller duka
frukost på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
