Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla frun svarade icke. Hon satt
tillbakalutad i länstolen med slutna ögon.
»Men jag skall säga farmor», fortfor Karin, »att det
finns en kärlek, som existerar trots både kyrkan och
rådstun, och som inte vi andra väl placerade människor
ha rätt att tvifla på.»
»Jag tviflar inte», sade den gamla sakta.
»Men när nu farmor tror, att det finns en sådan
lycka . ...»
»Inte en lycka, mitt barn, — ett öde .... en olyckaW
»Kalla det, hvad farmor vill», sade Karin, »men i alla
fall har en sådan kärlek rätt att existera, och endast
inskränkta människor .,..»
»Rätt att existera!» af bröt farmodern. »Vi kunna inte
utrota den, liksom vi inte kunna utrota döden. Men
den människa, som vill lefva, skall strida mot den kärlek,
som tillintetgör.»
»Och det, tror farmor, går så lätt?» frågade Karin
spetsigt.
»Jag tror inte, det är lätt», svarade den gamla sakta*
»Jag tror, det är omöjligt.»
»Nå, hvad kan man då göra», frågade Karin, »när
man har en öfvermäktig motståndare att kämpa emot?»
»Man kan fly», sade farmodern.
»Men man säger ju, att när någon vill rida bort från
sorgen, så springer den upp bakpå hästen och rider med»,
anmärkte Karin. »Och är det kanhända inte så med
kärleken också?»
»Hvad vet du om det?» sade farmodern och såg
allvarligt på henne.
»Jag? Gud bevars, jag vet ingenting», svarade Karin
och slängde med lornjetten. »Jag är alls inte erotiskt
anlagd, och jag skulle aldrig kunna falla på den tanken
att vilja byta bort min gyllene frihet genom att gå upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
