- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
114

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen började han bli trött; men ju längre han gick, desto
längre aflägsnade han sig från hemmet. Han såg nu, att
han råkat på villospår och var alldeles ensam. Till och
med från sin hund hade han på ett obegripligt sätt
blif-vit skild.

Han försökte då att gå efter solen, som ännu stod
på himmeln, och han begaf sig in på en stig, som
efter hans tanke skulle föra honom hemåt. Men plötsligt
stod han på ett ställe i skogen, där han aldrig hade

varit förr.

Framför honom öppnade sig en äng, på alla sidor
omgifven af höga träd. Gamla ekar sträckte sina grenar
vidt omkring, granarna hängde med långa släpande
grenar ned på det ljusgröna mjuka gräset, som öfverallt var
öfversålladt med millioner små gula blommor. Rundt
omkring stod ett snår af vilda rosor, eom voro i full
blomstring. Från den solmättade granskogen, från den
våta mossan och de blommande/ rosorna kom en så stark
och blandad vällukt, att den liksom tvang den unge
mannen att stanna. Endast ljudet af en enda sångfågel
hördes. Det var ett par långa, klagande flöjttoner, som
ständigt återtogos och ljödo, som om de kallade: Kom!....
kom!.... kom!....

Till sist föreföll det honom, som om någon verk-

ligen ropade på honom, och han trängde längre och
längre in i snåret.... Nu hörde han tydligt ljudet af

en källa, och vid foten af en gammal ek sprang verk-

ligen en källstråle fram och hade bildat en liten klar
bassäng öfver stenarna nedanför.

Emedan han var trött af den långa vandringen,
böjde han sig ned öfver källan för att taga vatten i
handen och dricka, men till sin häpnad fick han se ett annat
ansikte bredvid sitt eget i vattenspegeln. Det var ett
ljust, leende kvinnoansikte, som såg så mildt på honom >

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free