Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öronen på honom. Ja, det hände till och med, att han
så fullkomligt glömde, hvar han var, att han började
hugga in på sitt eget folk i stället för fienden. Under
sådana förhållanden kan man väl tänka sig, att hans
krigarhjälp icke var så önskad och eftersökt som förut.
Han ansågs till och med af många icke vara vid sitt
fulla förstånd, men ingen hade egentligen hört honom
yttra förvirrade eller osammanhängande ord. Han var
dock en annan, än han varit förr, och han var ännu en
ung man, då han dog. Hans leda vid lifvet var så stor,
att han önskade, att man skulle på hans grafsten sätta
en upp och nedvänd bägare, till tecken på att lifvet
icke vidare hade något att bjuda honom.
Emedan han dog ogift och barnlös, öfvergick godset
till hans yngre broder, som var en förståndig och
lefnads-glad herre, men med egendomarna öfvergick också ett
annat arf till familjen, nämligen att det i hvaije
generation alltid skall finnas en, som måste upplefva detta
att få se kärlekens andra ansikte, och det arfvet bringar
ingen lycka.»
Den gamla frun tystnade.
Brasan hade brunnit ned, och nu föllo blott några
kolnade bränder öfver hvarandra. Men på en gång
berörde de en bortglömd brand, och en ny låga slog
plötsligt upp och belyste rummet.
Ellinor hade rest sig från sin stol, och ljuset föll
på hennes ansikte. Hon liknade farmodern. Hennes
gråa ögon lyste, och de mörka ögonbrynen darrade.
»Farmor!» sade hon. »Jag skulle vilja ee det där
ansiktet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
