Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musik.
fet året kom våren sent till Sorrento. Det stormade
kallt från norr i maj månad. Medelhafvet störtade in
med höga, svarta böljor och kastade skum på klipporna.
Dammet stod som hvita kalkskyar öfver den breda, hårda
landsvägen, öfver himmeln drogo vilda, flygande skyar
fram, byggde fantastiska fästningar och berg högt öfver
de verkliga bergen och kastade då och då häftiga
regnskurar ned öfver hafvet och kusten.
De främlingar, som besökte Sorrento och som hade
tänkt att finna söderns vår i hela sin doftande mildhet,
voro högst besvikna. Engelsmännen gingo i sina långa
öfverrockar och höllo fast sina hattar, och’ vid sidan af
dem blåste de små misserna fram långs landsvägen med
fladdrande llöjor och förfrusna näsor och kastade
förnärmade blickar ut mot Medelhafvet, som förde ett
väsen, som om titanerna ånyo hade gjort uppror mot
gudarne.
Var detta det mångbesjungna Sorrento? — Var detta
det blå, leende Medelhafvet? Det var ju högst opassande.
Af Medelhafvet väntar man, att det skall skvalpa med
sakta, välljudande böljor, blått och solbelyst, mot en
strand, som doftar af oranger. Uppträder det annorlunda,
så motsvarar det verkligen icke alls sitt rykte! Ja, så
tänka ju människorna vanligtvis. Där det finns en stor
kraft, en stor skönhet, vänta de, att den alltid skall visa
sig från den ljusa och intagande sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
