Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans med andra, så får man inte ta det så noga, om
en liten del af ens eget privata samvete stryker med på
kuppen.»
Hon började skratta ett sådant ohyggligt skratt, att
han kände sig obehaglig till mods.
»Finner du det så dumt?» frågade han.
»Nej, du talar verkligen så klokt, som om du vore
kammarherre hos hans majestät i själfva undervärlden;
det är riktigt hofspråk! Vid ett hof, vet du nog, säger
man inte en hel mängd saker, som kunde stöta de höga
herrskapen, ehuru det måhända kunde göra dem riktigt
godt att höra; och har ro an gifvit sig i den stora
publikens våld, — och den är en helt annan herre, den,
att vara grym och despotisk — då måste man också
tiga och samtycka, där man egentligen skulle gripa till
knifven.»
»Som jag sagt dig», utbröt han; »vill man uppnå
någonting, så får man inte ha ett så där öfverdrifvet
sensibelt samvete i afseende på detaljerna.»
»Nej, du har rätt», sade hon; »vill man uppnå
någonting, så kan man det nästan alltid, ifall man är klok.—
Hvem har gifvit dig den där?» af bröt hon och vidrörde
med fingerspetsen en liten miniatyr stjärna, som han bar
i knapphålet. »Ar det också den stora allmänheten,
folket, de undertryckta och föraktade, som du tjänar så
troget?»
Han blef röd i ansiktet och började dra i den ena
mustaschen.
»Du vet mycket väl, hvarför jag fick den. När man
blir använd i vissa offentliga värf, så är detta ju
drickspenningen, som följer efter. Jag sätter för öfrigt inte
det ringaste värde på den.»
»Och likväl bär du den så troget vid alla möjliga
och omöjliga tillfällen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
