- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
79

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Är det mera dumt af mig än af alla de galonerade
herrame där inne, som gå och brösta sig med sina
pladaskor?»

»Det måtte det väl vara», svarade hon; »för dem har
det en betydelse, för dig borde det inte ha någon, —
och om icke för något annat, så borde du för deras skull,
till hvilka du talat så mycket om samhällets humbug,
icke ge anledning till en sådan förargelse. Huru skola
de kunna tro ett ord af hvad du säger?»

»Skulle jag lefva efter dina principer», utbröt han
häftigt, »så skulle jag gå klädd i kamelhår och gnaga på
rötter och lefva bland vilddjuren på marken.»

»Det skulle vara konsekvent, och jag skulle inte hålla
af dig mindre för det», sade hon helt allvarligt.

»Tillåt mig fråga», sade han, »gör du alltid till punkt
och pricka, hvad du anser vara rätt? Händer det dig
aldrig, att du har en öfvertygelse och handlar litet på
sidan om den?»

»Det gör jag förmodligen alltid», svarade hon, »emedan
vi alla äro ena stora syndare och lögnare, men jag är
åtminstone så ärlig, att jag föraktar mig själf, när jag
märker det.»

*Ja, ni kvinnor ha det nu också så bekvämt»,
svarade han. »Er värld är inom fyra väggar, och den är
snart öfverskådad. Vi män, som ständigt äro inne i så
spridda och kombinerade förhållanden, kunna inte gå så
snörrätt till väga. En liten eftergift här, ett litet
med-gifvande där kan ofta på det hela mera gagna än skada,
när man bara i bottnen är en hederlig karl.»

»En hederlig karl!» återtog hon långsamt.

»Nå, det vill du väl åtminstone inte neka att jag
är?» frågade han med ironisk röst.

»Du sade ju själf nyss, att sanningen är relativ»,
svarade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free