Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru kan han då begära, att det skall göra intryck på oss? En
fotografisk apparat upptager också med tämlig noggrannhet ett gifvet föremål;
inen cameran har ingen förmåga att uppfatta det, som särskildt är
kännetecknande för denna menniska, förstår ej att frånräkna tillfälligheter, att
samla det vigtigaste till ett hufvudintryck. Af en konstnär fordrar man
något mera än af en fotografisk apparat.
Denna uppramsning af alla smådetaljer i en bild eller en beskrifning
är dessutom falsk. När ljuset, till och med på den klaraste dag, faller
in i ett rum, så upplyser det ju icke allting lika starkt. Man observerar
icke på en gång med lika noggrannhet hvarje detalj där inne, och först
genom denna omständighet samlar sig det hela till ett totalintryck. För
att allting skulle bli precis lika i Ögonen fallande och observeradt, måste
alt vara fullkomligt flackt, och det är en mycket flack uppfattning, att
allting hos en person eller i en situation har lika mycket i ögonen fällande
betydelse. Har icke litet hvar iakttagit, huru man, när man minnes
någonting långt tillbaka, kan erinra sig vissa situationer, vissa
belysningar, vissa minspel hos de personer, med hvilka man t. ex. lefvat i sin
barndom? Hvarför kommer man i håg just dessa bland de många och
långa dagarne, de många skiftande situationerna och anletsuttrycken?
Antagligen emedan de gjort ett särskildt intryck på oss. På samma sätt är
det väl också, som en konstnär skall minnas. Ilan skall icke plötsligt
slå sig ned i en gård och säga: »pass på, nu skall jag kunna skrifva upp
eller måla af hvar enda taksten på de kringliggande husen!» Men är
han en konstnär, så påminner han sig kan hända en eller annan gård,
hvars ljus och skugga han så gärna vill tala om, hvars karakter af
stillhet eller ödslighet eller liflighct eller solskensvärme särskildt har berört
hans sinne, — och kan han måla detta, då berättar han oss något nytt
eller ock något, som vi tycka oss känna igen.
Man hör så mycket talas om, att människor vilja ha något nytt.
Den nya skolan i våra länder ropar beständigt på nytt. Men vet man
då icke, att det ej finnes något nytt i verlden, utan att alt det gamla,
det välbekanta blir nytt för den, som berör det med friska händer? Kan
icke en färgskiftning, ett tonförhållande plötsligt få ett nytt och
hemlighetsfullt djup, ehuru man har sett och hört det otaliga gånger förut?
Det kommer blott an på, huru man ser och hör på saken. Den
personliga uppfattningen af lifvets företeelser utgör just den idealism, som måste
genomtränga all realism, för att konsten skall få sin betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
