Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fort. »Jaså, det är du, din galenpanna! tänkte jag
inte det!»
Det var den fjortonåriga Vanda, som slutat sin
toalett för middagen, och kom springande in i
matsalen, Hon var lång till växten för sina år
och hade ganska magra, bara armar. Hennes
ljusbruna hår, som föll ned öfver ryggen, var flätadt
i två hårda, små flätor sammanbundna med röda
rosetter på hvar sin sida om pannan, och hon var
klädd i en hvit muslinsklädning med ett bredt,
mörk-rödt skärp 0111 lifvet. Hon liknade hvarken sin
far eller mor, utan hade ett smalt fint ansikte,
hvars drag dock ännu voro högst tveksamma i
syftet af sin utveckling.
Det vackraste hos henne var ett par gråa ögon
med svarta ögonhar, ett par ögon, som tycktes sluka
allt hvad de mötte, och sedan ha sina tysta
funderingar däröfver.
»A! du ä’ bedårande, Pyllran!» utropade Vanda
och kramade ännu en gäng sin lärarinna.
»Stackars alla herrarne, som komma hit i dag, och inte
veta, hvad som väntar dem. Du kommer att
förkrossa dem allihop!»
»Prat, prat», sade Pyllran och slog med
handen, men det var icke utan att hon log ganska
belåten, som om hon misstänkt, att Vandas
spådom måhända kunde innebära någon sanning.
»Och hvar skall Pyllran sitta?» frågade Vanda
och sprang med stora skutt kring bordet. »Jaså
här, bredvid herr Antony, min enda flamma! Ska’
du nu också ta’ honom ifrån mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
