Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den konstiga karlen!» sade Pyllran i en ganska
föraktfull ton. »Jag förstår mig inte ett dyft på
honom. Och så stirrar han så besynnerligt på en
med sina kolsvarta ögon.
»Begriper du inte, att han älskar dig?» sade
Vanda. »Han älskar dig naturligtvis till vansinne.
Han kunde äta upp dig i ett nafs — se så här!»
och hon tog en konfektbit från en af skålarna på
bordet och stoppade i munnen.
»Tror du inte, André, att herr Antony är
alldeles galen i Pyllran?»
De sista orden voro vända till hennes yngsta
bror André, som just kom in, klädd i full »dress».
— Han var en mycket vacker yngling, lång och
smärt, med samma sorts ögon som Vanda och ett
intagande leende. Han hette egentligen Anders,
liksom fadern. Alla gossarna buro faderns namn,
hvilket fru Bunge gifvit dem med i lifvet som den
bästa faddergåfva de kunde få. Men eftersom
yngsta sonen skulle kallas vid sitt första namn,
ändrades det till André, för att skilja honom från
fadern.
»Är det inte som jag säger, att herr Antony
flammar för Pyllran», upprepade Vanda.
»Naturligtvis!» svarade André i munter ton.
»Det göra vi ju alla. Hvarför skulle han vara ett
undantag?»
Pyllran sände honom en tacksam, smäktande
blick. Hon, liksom hela familjen, var mycket svag
för husets yngste son.
»Om de nu snart ville komma!» utbröt Vanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
