Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en ovanligt mjuk och tjusande klang. I
synnerhet kunde hon sjunga piano,-som klingade till dess
det försvann som en suck. Hon sjöng alldeles
naturligt, med en så gripande och djup uppfattning
af den egna sorgsenheten i de välbekanta svenska
folkvisorna, att man tyckte sig höra dem för första
gången.
»Är ni nöjd?» hviskade farmor till herr Antony,
som var en sträng kritiker.
»Hon sjunger som en mästare», svarade han.
»Så skall det vara! Enkelt, grandiost, utan
alla dessa pustar och sjåpigheter, som man annars
tror höra till de stackars naiva visorna.»
Alla åhörarna voro hänförda och önskade
beständigt mera.
»Tycker ni egentligen om det här?» frågade Ida
André, medan hon stod bredvid honom, rak som
en staty, och lekte med sin solfjäder.
»Om jag tycker om våra svenska folkvisor?»
svarade han. »Ja, det gör jag verkligen i allra
högsta grad.»
»Det är så enahanda», svarade hon. »Man
blir så ängslig till mods af dem. Det är, som om
man vore dömd att alltid sitta och stirra på samma
sjö, och lyssna till det sorgliga furususet.»
»Har ni något annat, som ni hellre vill sjunga?»
frågade han, beständigt lekande på klaveret.
Hon sökte i noterna.
»Se här — Gluck! Det är musik, som jag
tycker om.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
