Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»André är så snäll!» sade Charlotte. »Han
skulle aldrig vilja gå och leka med en flickas
känslor — allra minst med Anne-Maries. Ännu äro
de ju sä unga, man kan ju aldrig veta, hur det
en gång kan bli?»
»Måhända kommer hon att välja honom»,
af-bröt Karl. »Och ser du, Charlotte, det skulle jag
inte kunna bära. Redan nu kan jag inte tåla att
se dem samtala alltför länge. Jag skulle vilja gå
och slita dem ifrån hvarandra! Och om det en
gång skulle bli allvar, riktigt allvar, att han tog
henne ifrån mig för alltid! Jag skulle inte kunna
bära det. Jag skulle inte kunna. Är det inte
förskräckligt, Charlotte? Att gå och vara svartsjuk
på sin egen bror?»
Han slog båda händerna för ansiktet och
stånkade som under en fysisk smärta. Charlotte kunde
icke svara honom. Hon bara strök sin hand gång
på gång öfver hans nacke.
»Ja, det är orätt att plåga dig med sådana
stygga tankar», sade han och såg upp. Hans
ögon voro röda, och hans panna hade ett så
olyckligt uttryck, att Charlotte genast böjde sig och
kysste den.
»Du, som är så god och mild och aldrig
tänker på dig själf!» sade han, i det han tog hennes
hand och kysste den. »Du som nog inte alls vet,
hur kärleken kan pina en, när man aldrig får tala.»
»Det finns så många sorters kärlekssorger»,
sade Charlotte med en liten suck. »Så många
sorters ohjälplig kärlekssorg!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
