Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kan tyckas så! Det kan tyckas sål»
sade fru Bunge och sydde med en viss ifver. »Om
det blott var ett nöje. Men att ta den där
välsignade musiken på allvar, som mål för sitt lif!
Det bör man dock hindra i det längsta.»
»Jag förstår mig inte ett dyft på den där
’välsignade’ musiken, som du kallar den», sade
öfverst-innan. »Du menar nog ’förbannade’, men det kan
ju göra detsamma. Det är bara olika uttryck för
samma känslor!»
Pyllran hoppade högt af förskräckelse mellan
sina gardiner.
»För min del anser jag en timme vara den
längsta tid, jag kan stå ut med att höra på
pianoklink. Men alla äro så olika skapade, kom ihåg
det, lilla Anna! Gå bara ner i din hönsgård och
se på kräken där. Dufvorna flyga, hönsen springa
rundt och kackla, och ankorna vilja partout ut i
vattnet. Hvem skall kunna hindra dem? Det där
sitter i kroppen på dem och får lof att ha sin gilla
gäng.»
»Du vill väl ändå inte sammanställa oss
människor med djuren?» sade fru Bunge och såg strängt
på sin svärmor, medan Pyllran sträckte armarna
mot himlen, i indignation å mänsklighetens vägnar.
»Jo visst!» svarade öfverstinnan, som slagit sig
ner i en länstol och dragit af sig handskarna.
»Hvad äro vi väl annat än de intelligentaste bland
djuren; det vill säga de af oss, som äro intelligenta.
Jag känner många små fruntimmer, som sannerligen
inte ha mera förstånd än gäss, och så ha gässen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
