Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå det stora företrädet, att man kan äta upp
dem.»
Pyllran lät armarna sjunka och knäppte ihop
händerna i knäet, medan hon i stilla fasa stirrade
på öfverstinnan. Fru Anna sade ingenting. Hon
visste, att när hennes svärmor talade på det viset,
så tjänade det till rakt ingenting att säga emot
henne.
»Människorna vilja ju alltid göra om naturen»,
fortfor öfverstinnan, utan att låta genera sig af
bristen på gehör. »Göra de sig inte förskräckligt
besvär med att fånga de stackars vilda djuren, som
ha så roligt på sitt eget sätt. Kan man tänka sig
något sorgligare än en gammal björn, som man
har stängt in som en vinterpäls i en garderob.
Eller en stackars räf, som man har inspärrat i en
usel bur, där han går och släpar sin räfsvans
efter sig och luktar illa och ser förtviflad ut. Hvad
skall sådana dumheter tjäna till? Låt djur och
människor få ha sina instinkter i fred och välja
sitt eget sätt att lcfva! Då bli de treiliga och
lustiga, och det blir litet omväxling i enformigheten I»
»Mamma får väl ändå medge», sade fru Bunge,
som inte försökte ingå i något närmare resonemang
om sin svärmors världsåskådning, »mamma får väl
ändå medge, att man kan ha vissa förhoppningar
om sina barn, och att det intet är så lätt att se
dem besvikna.»
»Förhoppningar I» upprepade öfverstinnan.
»Hvem har inte haft förhoppningar? Jag hade
också mina, må du tro! Jag hoppades på att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
