Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall. Byggnaden skakade i sina grundvalar, och
parkens träd vredo och böjde sig i vild ångest.
Öfverstinnan hade tagit bomull i öronen för att
kunna sofva. Hon afskydde att höra stormen.
»Att man inte kan få vara i fred för det afskv-
*
värda spektaklet!» sade hon förnärmad. »Sådant
orostiftande larm skulle sannerligen afskaffas, och
förr eller senare hittar man nog på ett sätt att
befria folk från det där opassande tjutandet.»
Hon bonade om sig det bästa hon kunde och
kröp långt ned under täcket.
Bertel kunde inte heller sofva. Han ropade
gång på gång på sin mor.
»Mamma, det får inte blåsa så! Det är styggt,
mamma, mamma säg till att det slutar!» Och
knappast hade hon fått honom till ro och åter
gått och lagt sig, så ropade han åter:
»Mamma! Bliss får inte skälla så! Hvarför
skäller Bliss? Det gör ondt i Bertels hufvud.»
Och verkligen lät det hemskt att höra
bandhunden tjuta förtvifladt i mörkret, som för att
öf-verrösta stormen. Karl låg länge vaken och tänkte
på träden i parken. En af de äldsta lindarna hade
till hälften knäckts under en storm förra året och
hade blifvit omplåstrad med järnpansar om stammen.
»Få se, om den håller i natt», tänkte Karl.
»Den och alla de andra!»
Vanda låg vaken uppe i sitt rum, där hon hade
ovädret direkt mot rutorna. Hon låg och stirrade
ut i natten och lyssnade till stormen, och hon hade
en känsla af, att hela världen var i uppror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nhhogvalla/0375.html
