Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skulle vara min, — vår räddning», svarade
fadern lugnt.
Det var det svar hon hade väntat. Det dröjde
litet, innan hon svarade, men då sade hon sakta:
»Och Fredrik?»
»Ni äro ju inte förlofvade», frågade fadern.
»Nej, visst inte», sade modem ifrigt. »Nina har
aldrig gifvit honom något bestämdt löfte.» —
Fredrik var en ung sjöman, en kusin till Nina,
som blott var ett par år äldre än hon. — Han var
en föräldralös, fattig pojke, som sedan han var ijorton
år hade varit till sjös. Så ofta han var hemma,
uppsökte han Selmers och tillbragte så många aftnar,
han fick, i deras familj.
Från det han var en liten pojke, hade han varit
förälskad i Nina, eller rättare, han hade alltid tillbedt
henne som ett högre väsen. Hon var i hans ögon
inbegreppet af allt hvad en qvinna, hvad en
men-niska kunde vara. Han beundrade hennes
utseende, denna blandning af mjukhet och viljekraft, som
han aldrig hade sett hos någon annan. — »Andra
flickor äro antingen söta som socker, så att man får
qväljningar af dem, eller också äro de så arga och
egensinniga, att man inte kan komma dem nära. Nina
är god som en engel, men hon har sin egen vilja,
och hon vill alltid hvad som är rätt», tänkte han.
Fredrik beundrade hennes förmåga att arbeta,
hennes glada, frimodiga sätt. Han såg med rörelse
och en del afundsjuka hennes hängifna svärmeri för
fadern, han böjde sig för hennes klara
omdömesförmåga, hennes snabba uppfattning, — kort sagdt, han
såg i henne ett ideal, till hvilket ingen egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
