Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade rätt att sträfva, men som han dock hade lysande
för sig, liksom han hade polstjeman, när han var ute
på hafvet. Han hade visserligen aldrig sagt henne
rent ut, att han hoppades att en gång få henne till
sin hustru, men Nina visste, att det var hans hemliga
tanke, och han förstod att Nina visste det. Han var
hennes ödmjuke tjenare, som sprang till stadens yttersta
ände och gerna skulle ha sprungit till verldens ände
för att göra henne en tjenst.
Han hängde vid det minsta ord, som utgick från
hennes läppar. När hon var vid godt lynne och
skämtade, skrattade han åt hennes infall, som om det
vore höjden af all qvickhet, och när det låg den
minsta skugga öfver hennes panna, satt han tyst, med
tårar i ögonen, och följde hvarje vexling i hennes
ansigte.
Hon visste, att hon i honom hade den mest
trofaste, hängifne vän. Ja, han var emot henne som en
slaf, en trofast hund, som blott lefde af hennes
vänlighet och gerna skulle offra sitt lif för henne.
Nina missbrukade icke den unge mannens
hän-gifvenhet, men den tröttade henne något. Det
intresserade henne icke att bli beundrad. —
Hon var sjelf så full af intressen och lifslust,
hennes ögon voro så öppna för att iakttaga allt, som
möjligtvis kunde försiggå i verlden och lifvet omkring
henne, att hon blott tyckte att det hindrade henne
att egna någon särskild uppmärksamhet åt sig sjelf,
hvartill hon blef uppmanad genom den ständiga
hänryckning öfver henne, som Fredrik icke kunde dölja.
När han beundrade hennes förmåga att lära
sig fort och lätt, just när hon tyckte att det gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
