Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast behöfde en murgrönskrans kring pannan ocY
en dolk i handen för att vara den mest fulländade
Melpomene.
En eftermiddag hade Tofte gått ut ensam på er
längre promenad. Nina var trött och hade lagt sig fö]
att hvila i en stol på verandan.
Emot solnedgången iick hon öga på två punkte]
nere vid sjön, som långsamt kommo närmare. Der
ena punkten var svart, den andra hvit.
Då de växte och kommo närmare såg hon, at1
den hvita var Tofte i sin ljusa sommarkostym, och der
svarta var signorina Cossas svarta klädning.
De rörde sig mycket långsamt framåt, och då de
kommo så nära, att hon kunde se dem riktigt, märkte
hon, att de höllo hvarandra under armen. Hon fick
åter en af dessa stötar i hjertat som af en för*
lupen kula, hvilken hon började känna så väl till,
Det var en smärta, som ville göra sig till herre öfve]
henne, och som hon genast förhärdade sig emot,
men den yttrade sig som ett slags lamhet öfver hela
hennes väsen.
Hon ville resa sig, men kunde icke, och sjönk
tillbaka i stolen, och der låg hon och stirrade
framför sig med en tung, qväfvande hjertklappning.
Tofte kom ända fram under hennes altan och
stödde den unga damen. Det var tydligt, att hon vai
sjuk. Nina reste sig hastigt och gick ned till dem,
»Jag fann henne derborta vid utsigten», sade Tofte
hastigt, utan att säga god afton. »Hon satt der nästan
afsvimmad, och det var en riktig lycka, att jag kom.
Skynda dig att få henne i säng, och så tror jag, att
något stärkande skulle göra henne godt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
