Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sade allt detta på svenska, medan han
långsamt förde den unga damen uppför de trappsteg, som
ledde till nedra botten i villan.
Hon var blekare än vanligt och bet sig i läppen
som för att beherska sig så länge som möjligt. Hon
hade tydligen svårt för att tala, och först då hon gick
öfver tröskeln till sitt eget rum, räckte hon handen
emot Tofte och sade: »Tack!»
Det var blott en svag stämma, som yttrade det,
men hennes ögon uttryckte så mycken tacksamhet
och ömhet, som blott sådana lidande ögon kunna göra.
Nina hjelpte henne till sängs och tillbragte största
delen af aftonen hos henne. Hon blef snart bättre
och bad Nina att alls icke göra sig så mycket
besvär för hennes skull. Hon mådde bra nu och skulle
sofva hela natten.
Det varade icke heller många dagar, förrän hon
kunde sitta på altanen och gå omkring i trädgården,
och Tofte satt då ofta hos henne. Från den afton,
då han så oväntadt hade kommit till hennes hjelp,
hade hon fattat en egen tillgifvenhet och förtrolighet
till honom, och det varade icke länge, förrän hon
betrodde honom sina sorger och motgångar.
Tofte sade det till Nina.
»Hon har talat med mig, den lilla stackaren! Hon
har inte en vän på jorden och hon behöfver någon
att lätta sitt hjerta för.» Men hvad det var kunde
han icke säga till Nina. Han hade fått det som ett
enskildt förtroende, som han icke hade rätt att tala
om för någon — icke ens för Nina.
Visserligen visade också den uoga signoran Nina
vänlighet, men det var dock mer som ett uttryck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
