Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina hade af hela sitt hjerta trott på, att den
kärlek han gaf henne var en kärlek för hela lifvet,
något som ständigt skulle fylla honom med glädje och
lycka, och hon kunde icke tro, icke en gång riktigt fatta,
att hon redan icke längre var honom nog. — Han var
visserligen icke ovänlig mot henne, och hon hade
blifvit en daglig kamrat åt honom, som han skulle
sakna, om hon icke vore der, och hvars sällskap var
honom kärt, men han intressserade sig alltid mer för
något annat än för henne.
Hvar gång en ny lust eller passion kom öfver
honom, tänkte Nina:
»Låt blott detta rasa ut, så kommer han tillbaka
till mig», men så snart han var trött vid det ena, var
det något nytt som lockade honom, och Nina märkte
hur deras kärlekshistoria beständigt blef ett allt äldre
och äldre minne. — Hon hörde till en af hans
»öfver-vunna ståndpunkter». — Hos henne var kärleken
oförändrad, men den hade blifvit en olycklig kärlek.
Hon såg på honom med samma förälskade ögon
som förr, när han, alldeles upptagen af något annat,
fick detta varma, hänryckta uttryck i ögonen, som först
hade intagit hennes hjerta. Han var alltid så vacker,
så intagande, så barnsligt rörande, gästan komisk i
sin ifver för hvad han svärmade för, och det klädde
honom alltid, klädde honom så bra, att Nina endast
älskade honom och var förälskad i honom.
En dag fann hon i en bok en liten tysk vers*
hvari stod:
»Wenn er mir wäre treuer,
Wär’er mir minder theuer,
So theuer ist das Leben,
Das stets zu fliehen droht»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
