Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon fann deri uttaladt allt hvad hon kände. Han
var för henne det ouppnåeliga, det alltid flyende,
och hon jagade derefter med klappande hjerta,
orolig, ångestfull och längtansfuti, men mer och mer
utan hopp.
Hon kunde lefva af ett ömt ord och en varm blick
i många dagar. Hon bäfvade ständigt för hvad som
nu skulle komma, och hon måste lära sig att bära till
och med den isande köld, som kom öfver honom gent
emot henne, när han fann henne för öm, för ifrig efter
hans sällskap, då han sjelf hade sitt intresse på något
annat.
En afton, då hon var ensam, kom känslan af
hennes andliga ensamhet så starkt öfver henne, att
hon började gråta och icke kunde hålla upp.
Hon låg med armarna på bordet och grät och
snyftade i höstskymningen, så att hon icke märkte,
att Tofte kom in och lade sin hand på hennes
skuldra.
»Nina! Hvad är det då?»
Hon spratt till och såg upp.
»Ingenting!» och hon försökte le.
»Jaså, man ligger så der och snyftar för
ingenting. Hvad har händt? Du kan väl säga mig det?»
»Det är bara bamsligheter», sade Nina och torkade
sina ögon. »Jag längtade efter dig, och tyckte att
jag var så ensam.»
»Ja, det är verkligen barnsligheter», sade Tofte
litet hårdt och satte sig. »Jag har ju varit hemma
till middagen, och nu är jag hemma igen till qvällen.»
»Det är inte det», sade Nina sakta. »Jag längtar
också efter dig, när du är hemma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
