Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle börja lefva. Han suckade djupt ett par gånger
och sade derpå:
»Så lycklig har jag inte varit på många år!»
Från den dagen var den resande studenten en
daglig gäst i deras hus. Han hade aldrig i sitt lif
haft en så uppmärksam och hänryckt åhörare, och
han och Toffce jagade hvarandra framåt i en ömsesidig
ifver att spela och lyssna.
»De är som om de var galna båda två», sade
hushållerskan.
Nina sade ingenting. Hon unnade sin man denna
rikedom och tyckte långt mera om detta än om hans
sportpassion, som alltid förde honom bort från henne
i sträckt galopp. Nu kunde hon åtminstone se honom
i nacken, när han satt vid pianot, och hon hade ju
också sin del af glädjen, fastän hon icke kunde hålla
ut så länge som de andra och blef nervös af all den
uppskakande och passionerade musiken.
Det varade endast fjorton dagar, så måste Per
Wall resa.
Han lefde i det hoppet, att han, när han hade
gjort sin fader till viljes att taga sin examen, då
skulle få lof att lefva för musiken, men det var icke
så lätt att skynda sig och läsa på något, som man
icke hade minsta lust till.
Så reste han, och det blef stilla.
Tofte såg ut som om någon vore död. Det var
hemskt stilla, sade han. Han bad Nina spela, men
skilnaden mellan hennes musik och den, som nyligen
hade ljudit i huset, hörde hon sjelf allt för tydligt
för att hon skulle inbilla sig, att det skulle kunna
tillfredsställa hennes man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
