Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han af bröt henne också oupphörligt med: »Så
der skall det inte vara! — Så spelade inte han! Nej,
nej, det der stället skall låta alldeles annorlunda!»
Ett par gånger blef han till och med så otålig,
att han sprang upp och häftigt kom fram till pianot.
Hon spelade endast, när han bad henne, men efter
någon tid bad han icke mer derom, och så stängdes
flygeln.
Under årens lopp miste Tofte mer och mer lusten
att arbeta.
Han behöfde det ju egentligen icke, och han
böljade att äfven i detta följa sina nycker. Hvad
som intresserade honom grep han tag i med mycken
ifver. Hvad som uttråkade honom försummade han
eller behandlade så vårdslöst, att man snart vände
sig till andra, hvilkas uppmärksamhet och
grundlighet man kunde lita på.
Tofte sköt, nu som alltid, skulden på arbetet och
icke på sig sjelf.
Hvem kunde i längden härda ut att sysselsätta
sig med det der juridiska skräflet och höra på dumma
menniskors eviga, meningslösa prat!
Nej, om det funnes andra lagar, andra domstolar,
andra tvister, ja, kort sagdt, helt andra menniskor,
skulle det icke vara eå dumt att vara jurist, men nu
måtte fan taga det! Han var lika nöjd, ja nöjdare,
om man lät honom slippa att öfvertaga folks
invecklade affärer.
Det var nu liksom vid alla andra tillfällen. —
Omständigheterna, förhållandena voro honom emot och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
