Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ät ni nu och roa er så godt ni kan», sade
fru Mina och gick, men Dina tog fast i hennes
kläd-ning och hviskade till henne: »Vi få väl desert?»
»Ni få inkokta hallon och tårtor», hviskade tanten
tillbaka.
Dina nickade förnöjd och kysste på fingret åt
henne, då hon gick.
Det var trångt om plats till allt. Tebrickan stod
på en stol, brödkorgen på en pall. Det lilla bordet
dignade af små rätter.
»Det är just det roliga!» sade Dina och flyttade
något för att få plats. »Vi kunna inbilla oss, att vi bo
på ett hotell och äta på våra enskilda rum. Jag är
madame Recamier och du är Chateaubriand, som äter
hos henne. Jag har läst en roman om dem.»
»Jag vill hellre äta din chateaubriand», sade Maria
och stack gaffeln i en liten biffstek, »ty den är
utmärkt. — Hvad har du der i buteljen?»
»Det är ungerskt vin. Jag tycker, att man skall
ha litet vin till köttet», sade Dina.
»Får du så der allt, hvad du vill?» frågade Maria.
»Åh, en half butelj vin är väl inte hela verlden»,
svarade Dina; »och för öfrigt betalar jag verkligen
så bra för mig, att de gerna kunna ge mig en smula
ordentlig mat, i synnerhet när jag har främmande.»
Hon hälde i vinet och klingade med Maria.
»Skål, Maria, låt oss dricka för framtiden!»
»Ja, för framtiden!» sade Maria och höjde glaset.
»Och för vår gyllene frihet!»
»Som vi använda hvar och en på sitt sätt!»
svarade Dina. Hon hade redan glaset för munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
