Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borta hos fru Skog, hos hvilken hon var
inackorderad, satt Sofia Lindholm ensam på sitt rum och skref
på sitt tyska tema. Hon hade skrifvit derpå i två
timmar, men ännu var hon icke färdig dermed, och
hvar gång hon läste igenom kladden, fann hon nya
och oväntade fel eller kom plötsligt i det mest
hopplösa tvifvel, huruvida det icke skulle heta någqt helt
annat.
Hon hade först läst på en lång lexa i
kyrkohistorien, ett par sidor, der allt som stod med spärrad
stil var af särskild vigt, och Sofia fann, att så godt
som hela sidorna voro tryckta med spärrad stil.
Följande mening fann hon i synnerhet påkostande:
»Derföre visade sig ock snart den proklamerade
enheten mellan den Hegelska filosofien och
christen-domen blott vara en tom illusion, då Strauss, Bruno,
Feuerbach m. fl., konseqvent tillämpande mästarens
grundprinciper, utbytte rationalisternas abstrakt
deisti-ska moralism, — som dock ville fasthålla, om också
icke den positiva christendomen, åtminstone en på
sedlighetens grundval hvilande religion i allmänhet,
—* mot en från fysisk pantheism till anthropologisk
atheism sig utvecklande åsigt. hvilken, börjande med
att förneka Guds personlighet, slutade med att
försvara och göra gällande menniskans sjelfförgudning.»
Hon hade läst derpå, tills hon fick qväljningar
och det gick rundt i hufvudet på henne. Nu hade
hon som en omvexling satt sig att skrifva det tyska
temat, men pennan gick trögt och tankarna ännu
trögare.
Hon visste, att hon var dum; alla lärare och
lärarinnor sade henne det i alla tonarter. Att icke far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
