Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Fransson såg rörd på prosten, sade honom,
att hon »hade hört en liten fogel sjunga om något»,
och tackade honom för hans goda tankar om hennes
skatt. Då hon en dag fann dem’ sittande tillsammans
på en bänk i björkallén, stälde hon sig som en »ange
gardien» bakom dem i solnedgången och sade:
»Jag visste det! Jag anade från första ögonblicket,
att jag skulle mista henne här, men tag henne! Min
skatt, min unga rosenknopp! Hon är väl värd en mans
kärlek.»
Det varade icke många månader, förrän Hulda
ryckte in som prostinna i den stora prestgården och
snart gjorde svägerskan alldeles öfverflödig. — När
Hulda sade till Maria Heller, att hon hade förstått
att göra sig både älskad och ärad, var hufvudsakligen
det sista sant, i synnerhet när man tänker sig respekt
som en känsla, starkt blandad med fruktan.
Det dröjde icke många år, förrän den beskedlige ’
prosten i allt var henne underdånig och ofta befann
sig i samma situation som en skolpojke som är rädd
för stryk, — fastän det naturligtvis icke var fråga om
att Hulda använde sådana radikala medel. — Men
när prosten satt i sitt skuggiga arbetsrum i sin djupa
tagelklädda länstol och i allt lugn läste sina
tidningar, hände det, att dörren öppnades temligen hörbart,
och Hulda stod på tröskeln lång och knotig som
rättvisans gudinna och frågade i en sträng ton: »Josef,
hvad har du nu gjort?»
Josef rodnade lade ifrån sig glasögonen och
frågade oskyldig, hvad det var frågan om, men fick då
för det mesta den upplysningen, att han mycket väl
visste, att den eller den befallningen, som han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
