Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utdelat till drängarne eller folket, icke kunde
utföras, att det ju var något annat än hvad hon hade
rådt till, att hon bad honom vara så god och
öfver-lemna sådana saker till henne, modem och husmodem,
som var en praktisk qvinna och förstod sakerna
mycket bättre än han, som var vetenskapsman, men för
öfrigt lika okunnig om denna verldens bestyr som
det bara, som föddes i går.
Och Josef böjde sitt hufvud, tog stora prisar ur
snusdosan och mumlade i en mild ton något, hvars
innehåll ungefär var, att han »aldrig skulle göra så
mera», — och han gjorde det icke mer.
Så småningom gjorde han ingenting alls utan att
fråga Hulda om tillåtelse; han blef mer och mer
fåordig och satt oftast i sällskap tyst och smålog och
vred tummarna om hvarandra med blicken fastad på
Hulda, till hvars anmärkningar han gjorde ledsagande
gester med att skaka på hufvudet, när hon ogillade
något, eller nicka bifallande, om hon uttryckte sin
belåtenhet.
Ju tystare prosten blef, dess vältaligare blef
prostinnan — eller snarare tvärtom —, och vid den
tid, då hon och Maria Heller råkades i kupén, var
Hulda den. som både med ord och gerning styrde
hela pastoratet. Predikningarna höll naturligtvis
presten, — det vill säga de, som höllos från
predikstolen.
Hulda hade också förstått att sätta sig i respekt
hos de sex sönerna. De dolde omsorgsfullt för henne
alla de upptåg, som de, liksom alla andra pojkar,
hade för sig, och lärde sig snart att sitta till bords
med klockaransigten och blott sparka hvarandra, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
