Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
NILS BOSSON STURE.
syftens vinnande. Därför kunde icke heller någon af dem
uppträda med den kraft som Engelbrekt, utan haltade ofta åt
bägge sidor.
Så kunde konungen åter få vind i seglen, och på det
nämnda mötet i Vadstena afslöts den 3 juni ett stillestånd,
och ett nytt möte utsattes till Kalmar till den 15 juli, där
hansestäderna skulle uppträda som medlare. Till detta möte,
som blef det sista, där konung Erik sammanträffade med sitt
svenska råd, infann han sig, åtföljd af en stor mängd furstar
och herrar. Trenne pommerska hertigar, flera tyska grefvar
och femton danska rådsherrar omgåfvo honom. Det svenska
rådet hade utsett två biskopar och fem världsliga riksråd att
föra Sveriges talan mot konungen inför femton danska
rådsherrar och åtta ombud från hansestäderna såsom medlare eller
våldgiftsmän. Mötet blef långvarigt och slutade icke förrän
den 1 september.
Det var en dag i slutet af juli, som tvenne män efter
slutadt arbete i S:t Kristofers gillestuga, där förhandlingarna
under mötet ägde rum, aflägsnade sig från den öfriga
samlingen och togo in på en gata, hvilken förde närmast till den
enes bostad. Desse män voro drotsen herr Krister Nilsson
(Vasa) och biskopen i Åbo, Magnus Tawast. Båda voro gamle
män, drotsen hade varit med i rådet alltsedan konung Albrekts
tid, och biskopen närmade sig sitt åttionde år.
»Så talrikt ett möte har icke stått i Kalmar», sade drotsen
vid de gingo, »alltsedan drottning Margareta, Gud vare
hennes själ nådig, här höll sitt stora möte för nära trettio år
sedan. . . jag tillryggalägger aldrig denna vägen från S:t
Kristofer och till mitt härberge här hos Berend Voghler, utan
att gamle herr Karl Ulfsson till Tofta rinner mig i hugen . . .
han hade samma härberge, som jag nu äger . . .»
»Gud gifve, herr Krister», inföll biskopen, »att både den
stora drottningen och herr Karl Ulfsson hade fått en längre
lifstid . . . mycket hade då varit annorlunda, och mången
blodsutgjutelse förekommen! Jag önskade ock, att vår nådige
konung och herre, såsom jag ofta dristade mig säga honom, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
