Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
185
alltför närgången och med alltför djärfva blickar tagit
klostermuren i betraktande.
]STu ringde det till morgonbönen, ocb munkar och nunnor
tågade i högtidlig procession från sina bostäder till
klosterkyrkan, hvarifrån snart en ljuflig sång hördes framtränga
genom rymden öfver klostergården och trädgårdarna samt
öfver mängdens i from andakt blottade hufvud. Efter en
stund gingo bröderna och systrarna åter tillbaka, och
allmogen stod där så tyst och ödmjuk och from, att en hvar
tydligen fann, huru föga grund man hade för att hysa någon
fruktan, och de skygga klostersystrarna gingo vida
frimodigare ifrån, än de gått till kyrkan. Endast abbedissan, syster
Bengta Gunnarsdotter, såg mera bekymrad ut, än hon
brukade, så att man väl kunde se, det något tryckte hennes
sinne.
Hon begaf sig efter återkomsten från kyrkan och sedan
hon haft ett samtal med konfessorn, såsom föreståndaren för
bröderna kallades, till ett aflägset rum i systrahuset.
I detta rum befann sig jungfru Karin Karlsdotter och
hennes gamla tjänarinna eller rättare vän, moder Inga. De
hade blifvit af riddar Karl Ormsson lämnade i klostret, medan
ban själf drog omkring i landet i viktiga ärenden, dels
offentliga, dels enskilda. Båda hade öfvervarit morgonbönen, och
båda hade med förundran sett den ovanliga myckenheten af
allmoge, som tillströmmat. För öfrigt lefde de liksom
af-söndrade från världen och kände intet af hvad som tilldragit
sig där ute, allt sedan herremötet i Söderköping.
»Hvad vilja väl alla dessa människor, som omgifva
klostret?» hade jungfrun frågat, när de inkommit i sitt rum.
Mor Inga hade därpå icke svarat, utan styrt med
hopläggandet af jungfruns och sin egen kappa, hvarunder hon
dock sett högeligen allvarsam ut. Karin hade därför
upprepat sitt spörsmål.
»Folket», hade då den gamla svarat, »hvad kan jag veta,
jungfru Karin . . . Dock kan en väl tänka, hvem det gäller,
när bondepinaren finnes inom klostret. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
