Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
187
Karin blef med ens hvit om kind, och oron i hennes
stora djupblå öga slog öfver i ett uttryck af okuflig sorg.
»Nej, nej, säg icke så, fromma moder», utropade hon med
sammanknäppta händer och med en ångest i ton och min,
som till och med gjorde intryck på abbedissan, »använd hellre
eder förmåga att öfvertala på min fader . . . jag kan icke, jag
kan icke . . . Hellre må jag ingå i edert systraskap, dyra moder,
och aldrig mera tråda stigen bland människorna där ute.»
Detta kunde hafva varit ett farligt tal, om abbedissan
varit af mindre ädelt sinnelag, och om det varit på en
annan tid, då S:t Birgittas kloster behöft draga till sig bröder
och systrar med hvad medel som helst. Detta var icke fallet
på denna tid, då båda de sista drottningarna, Margareta och
Filippa, låtit upptaga sig som »systrar utanför», och konung
Erik själf jämte de förnämste i landet täflade om att på allt
sätt omhulda detsamma. Nu såg den gamla nunnan med ett
uttryck af deltagande på den arma flickan, ehuru det stränga
allvaret i hennes ansikte dock var förhärskande. Hon tycktes
beklaga Karins öde, men tillika anse det för oeftergifligt.
Hon sökte i ett långt föredrag, fullt af trösterika förmaningar,
styrka Karin i denna åsikt, som hon i själfva verket ansåg
henne dela, ehuru hon i förstone hade svårt att erkänna det
ens för sig själf.
»Trösta dig, barn», så slutade hon, »och tänk i ditt hjärta
öfver hvad jag nu sagt dig. . . din fader, herr Karl, kommer
icke, enligt hvad hans bud förmälde, förrän senare på dagen,
och jag vill innan dess ännu en gång besöka dig!»
Med dessa ord lämnade hon rummet, och Karin kastade
sig öfverväldigad af förtviflan i mor Ingas armar. Gumman
deltog dock ingalunda i jungfruns sorg. Tvärt om steg
hennes vrede i samma mån, som tårarna strömmade ur hennes
älsklings ögon.
»Det är rätt, gråt ut, blomkind», sade hon, »men tro
aldrig, att herr Erik skall föra eder i brudstol, nej, det sker
icke, säger jag, om ban ock vore ärkeängeln Mikael själf. . .
Yar icke rädd, blomkind, det blifver nog råd, utan att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
