Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210.
NILS BOSSON STURE.
»ade rummet. Men svennen gick fram mot fönstret, där Jösse
Erikssons dotter låg på knä och bad, och af uttrycket i lians
ansikte kunde man väl se, att han med henne hyste de bästa
afsikter, och att hon icke skulle behöfva frukta något
öfvervåld, så länge han var närvarande.
Den bedjande hade emellertid slutat sin bön och reste
sig upp, och när hon vände sig om, så att svennen kunde
se det sköna tårdränkta anletet, tog denne bestört ett par
steg tillbaka. Samma uttryck af förvåning visade sig äfven
i jungfruns drag, då hon i svennen igenkände Nils Bosson.
Men det låg äfven något så högtidligt och upphöjdt utbredt
öfver hela hennes väsen, att det bjöd och ingaf vördnad.
»Yäl må jag kalla detta möte ett lyckomöte, Nils
Bosson», sade hon, »jag söker ett pålitligt bud till herr Erik
Puke, viljen I föra mitt ärende till honom?»
»Herr Erilc är marskens fiende», genmälde Nils dröjande,
»så förmäler ryktet, och jag är marskens sven, som I veten,
stolts jungfru.»
»Frukten icke därför», återtog Karin, »mitt bud har föga
att skaffa med dessa olyckliga strider . . . Herr Erik gaf mig
en gång en ring och tillika det löfte, att ban skulle fråga
mig till råds, innan han fattade beslut i den sak, som han
ansåg viktigast. . . Denna ring vill jag sända honom äter, och
I måsten blifva mitt bud till honom med den, Nils Bosson . . .
Det kan icke vara eder till men.»
»Jag skall blifva edert bud, jungfru Karin», svarade Nils.
»Se här», sade hon då och lämnade honom ringen, »gifven
den åt riddaren och sägen honom de orden från mig, att Karin
beder till Guds moder och alla helgon för Erik Pukes väl,
och att ett hjärta sådant som hans ej behöfver bindas af löftet
till en oerfaren jungfru . . . Lofven 1 mig att föra slikt bud
fram till herr Erik, I själf, Nils Bosson ... icke någon annan
... lofven I mig det på ära och tro?»
»Yid min moders minne, från hvars likfärd jag kommer
...jag lofvar eder det!... Dock skolen I besinna», tillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
