Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTA DAGEN.
241
Nej, nej. .. hvad det nu än är, som rider herr Erik, efter
han ser ut som en hudstruken orm, komma väl helsingarna
dragandes, så sanna mina ord, — det blir ett rundtåg
kring om riket på Engelbrekts vis ...»
»Talen icke så djärfveliga ord och missbruken icke
Engelbrekts namn», återtog den gamle krigaren med allvar, »jag
har tjänat under honom och var med bland dem, som följde
honom på den sista färden . . . hade väl icke heller varit
marskens man, om icke Herman Berman varit och flera med
honom .. . men det säger jag, och det vill jag lefva och dö på,
att svek var aldrig herr Eriks sak, och säger någon annat,
så krossar jag på fläcken hans syndiga nacke!»
Den gamle bussens ord utöfvade ett märkligt inflytande
på de öfriga, och där fanns ingen, som nu vågade säga
honom emot. Tvärt om länkades tankarna in i en annan
riktning.
»Säkert är», sade en, »att här smidas underliga ting i
hop. Jag såg i går herr Jöns Bengtsson, som nyss kommit
från Stockholm, gå till Svartbrödraklostret, där han uppehöll
sig både länge och väl. Jag hade en hälsning från min
fader till hans broder, som är svartbroder, och var samma stund
i klostret. Och då fick jag se herr Jöns och klosterpriorn gå
ned i en af källarna, och jag sporde min farbroder till, livad
som de kunde hafva där att göra. Men han skakade blott på
hufvudet och sade: ’Det är ett gammalt brygghus, som ej på
långliga tider varit begagnadt’. Jag stod ännu kvar, när herr
Jöns och priorn kommo upp, och då log herr Jöns så listigt
och tittade upp åt fönstren till stora klostersalen, som ligger
alldeles ofvanför källaren. En stund därefter kom befallning
från priorn, att det skulle eldas upp i det gamla köket.»
»Enfaldig har du alltid varit», afbröt en ur hopen, »men
huru du kan ställa munkarnas kök i förening med herrarnes
tankesmide, det lär väl bli en gåta för alla utom för din
klyftiga skalle.»
Svennerna afbrötos af höfvitsmannen Gunnar Bengtsson,
som tillika var Karls fogde på slottet, och som trädde in i
GulitUalsbandct. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
