Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTA DAGEN.
245
att träffa slottsfogden. Den andre svennen följde efter, och
när slottsfogden aflägsnat sig, berättade han för de öfriga
svennerna hvad som timat i klostret, och hans blick uttryckte
en viss stolthet, att hans uträkning slagit in. Omedelbart
därefter kommo herrarne och gingo upp i stora slottssalen den
ene efter den andre. Slottsfogden kom i detsamma och
tillsade några af svennerna att hålla vakt uppe vid salsdörren,
och bland dem föll lotten på så väl den gamle
engelbrekts-svennen som på svartmunkens brorson.
Uppkomna till slottssalens dörr, stodo de tysta och stödde
sig på sina hillebarder, medan de uppmärksamt lyssnade till
allt hvad som yttrades inne i salen. Det dröjde dock icke
synnerligen länge, så öppnades salsdörren för att släppa in
frisk luft, emedan af spiselelden och den stora samlingen
människor hettan blef outhärdlig. Då förnummo svennerna
tydligt hvad sonx tilldrog sig där inne.
Först var det ärkebiskop Olof, som yttrade sig. Han
talade fridens och saktmodighetens ord, och med kraft och
allvar, och till hvad han sade, lade äfven biskop Tomas sitt ord,
uppmanande de ädle herrarne att för det gemensamma bästa
låta enskilda strider fara. Herr Erik yttrade sig därefter,
men med en skärpa, som tydligt gaf till känna, huru det sjöd
inom honom, och när han slutat, började Jöns Bengtsson.
»Herr Erik Puke talar stora och stolta ord», sade han,
»och pockar på dygder lios andra, hvilka ban själf icke äger.
Här är dock uppenbart förräderi på färde, det talet är allmänt
gängse, att man blott väntar på förstärkningens ankomst från
Helsingland, så skola dalkarlarna åter vara på benen, och så
väl I, herr marsk, som vi andre få se oss om, huru vi skola
komma helskinnade undan. De finnas väl här närvarande,
som hörde, huru Hans Mårtensson, förrädaren, som uppsade
eder tro och förenade sig med herr Erik nu i fejden, huru
han sade i dryckesstämman förliden kväll, och de kunna det
nog berätta, och dessutom vore väl här församlade de
fåkun-nigaste män, som ville underhandla om tro och lofven med
en man, som svikit sin riddareed så, som herr Erik Puke...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
