Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTA DAGEN.
247
Det dröjde länge, innan marsken kunde komma till
Stockholm. Och den gåtlika slutenhet, som han iakttog dagarna
närmast efter herr Eriks tillfångatagande, utmärkte honom
mer eller mindre under hela tiden. När de båda prelaterna,
ärkebiskop Olof och biskop Tomas, togo afsked af honom, hade ban
med en viss hårdhet hälsat dem och icke yttrat ett ord till den
djupa sorg, som de uttalade öfver tvångsåtgärden mot herr Erik.
»Det står till drotsen, hvad kunna vi mer?» var det enda
ban yttrade.
Men likväl hade den gamle hofmästaren, när han en
stund därefter inträdde, sett stora tårar rulla utför sin
herres kinder.
Först i medio af februari kom herr Karl till Stockholm.
Då var domen redan fälld öfver herr Erik, och den skulle
ett par dagar därefter gå i verkställighet. När Karl red in
på slottet, där han innehade den förnämsta delen eller det
så kallade adelshuset, under det att drotsen innehade
förborgen, så syntes en mörk skepnad begifva sig till den senare.
Det var en nunna, och hon gick med skyndsamma steg
uppför trappan. Några ögonblick därefter befann bon sig inför
herr Krister Nilsson.
»Oåterkalleligt?» frågade hon med darrande stämma
under det hennes stora mörka ögon tycktes vilja genomborra
den gamle mannen.
»Spörjen mig icke mera till i detta ärende», svarade
drotsen, »jag kan det icke hjälpa!»
»Icke heller, om jag lofvar eder den högsta makt, som
en man kan vinna i Sveriges rike?»
»Fromma syster», sade drotsen med ett medlidsamt
leende, »eder sorg drifver eder till ytterligheter!»
»Jag spörjer eder därom ännu en gång, den sista ...
sägen ja eller nej, men läggen märke till mina ord, edert nej
skall bära fördärf öfver edert eget hufvud!»
»Dock måste jag utsäga det!» svarade drotsen.
»Nå väl, herr drots, vi se hvarandra åter, men då är
eder ofärd nära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
