Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250.
NILS BOSSON STURE.
Nunnan smög sig sakta fram till denna dörr. Hon hade
igenkänt rösten af den, som sjungit och talat, och hon ville
ej låta en stafvelse undslippa sig. Men där inne talades icke.
Hon hörde blott någon syssla längst in utmed väggen, men
hvad som där skedde var omöjligt att urskilja. En kedja
skramlade, så var det tyst en stund, hvarunder man arbetade
med något, som hon ej kunde utgrunda, och så skramlade
kedjan åter igen.
»Vakna nu, Nils Bosson», hördes slutligen rösten af den
som sjungit säga, »nu begynner din dag.»
Så nalkades de båda männen dörren, och nunnan gled
åt sidan bort emot den andra fängelsedörren, medan hon hörde
den sjungande stamman längst bort i gången:
De fara ville som fåglar under sky,
som veta sig hvarken bo eller by.
Följande afton stod en galge utanför Stockholms stad,
och i den hängde herr Erik Puke.
Men vid galgens fot satt en nunna, känslolös för köld
och storm och med torra ögon blickande ut i rymden.
Folket, som drog vägen fram, gjorde med en rysning
korstecknet, men nunnan satt där stel och orörlig ännu långt
efter midnatt.
När hon ändtligen reste sig upp, räckte hon båda
händerna mot himlen och sade:
»Broder, broder. . . det är förbi, men ett vet jag som
lefver och skall lefva så länge som jag — det är hämnden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
