Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296.
NILS BOSSON STURE.
»Guds moder!» utropade lian, »det är en härlig dryck,
tillsatt med honung!»
»Tillsatt med honung!» genmälde skrifvaren, »jag lärde
känna den hos min frände, som är kock hos hans nåde,
ärkebiskopen af Köln!»
»Du har det då icke af mäster Henrik Harpesträng!»
»Nej, nej. .. denna mjölk har kostat mig vida mer än så,
min frände ville på inga villkor lära ut sin konst, och det
fordrades hela min uppfinningsförmåga att så småningom komma
hans hemlighet på spåren. Men mjölken är kostbar. I
kunnen det förstå, då jag säger eder, att den tillredes af endast
mandel...»
»Det kan jag förstå, och du kan räkna på mig, hvad
kostnaden beträffar, Helmieh», tillade domherren med mycken
belåtenhet.
»Hafven tack, nådige herre», fortsatte skrifvaren,
»drycken är ock sin kostnad värd, ban har de kostligaste
egenskaper. Med sin behaglighet förenar ban förmågan att både kyla
och föda, ty som I kunnen se af de små feta blommorna här
på ytan», skrifvaren fattade bägaren och höll den fram för
domherren samt utvisade med fingret de små fettblåsorna, »sa
är det oljan i frukten, som utgör mjölken. Det är på grund
häraf, som jag tänkt mig, att-I skullen kunna skicka en flaska
af denna kostliga mjölk till vördig fader, ärkebiskop Olof.. .
Han känner den väl igen, ty han drack af den där ute,
medan han låg vid mötet i Basel, och jag vet, att ban längtar
högeligen efter den . . .»
»Du säger det, Helmieh», sade domherren lifligt och
utbytte en blick med sin skrifvare, »du säger det, det skall
glädja den gode och redlige mannen, och jag är honom
skyldig denna vännegåfva för all lians välvilja mot mig! . . . Laga
flaskan i ordning, Helmieh, jag vill låta dig själf föra den
till hans nåde, ärkebiskopen, jämte ett bref från mig.»
Herr Jöns Bengtsson afbröt sig hastigt och lyssnade. Det
dämpade ljudet af flera röster, som skreko och hojtade mod
hvarandra, inträngde genom de små rutorna i rummet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
