Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
NILS BOSSON STüi:E.
Härunder förflöto ett par månader, och man nalkades den
tid, som var utsatt för mötet i Kalmar.
Emot allas förmodan beslöt ärkebiskop Olof att draga
ned till detta möte. Med den tillbakadragenhet, som han
iakttagit allt sedan Erik Pukes död, väckte det uppseende
både bland drotsens och marskens anhängare, när en vacker
sommardag en båt lade till vid Kedjeskär och ärkebiskopen
steg därur med sin svit. Han hade knappast hunnit
tillryggalägga vägen från Gråmunkebron till Svartbrödraklostret,
förrän ryktet om hans ankomst spridt sig till de båda lägren.
På Stockholms slott satt herr Karl Knutsson ocli höll
förhör med några af sina gårdsfogdar, då dörren öppnades,
och Herman Berman, åtföljd af den grönc riddaren, inträdde.
De medförde till marsken den viktiga nyheten, och han lät
genast sina fogdar taga afträde. Därpå vände han sig till
Herman Berman med närmare spörsmål, hvarpå han försjönk
i tankar.
»Så vidt jag vet», sacle han därefter, »har vördig fader,
ärkebiskop Olof, just icke varit någon af mina fiender. Kan
dock vara, att han numera ändrat sinne, och att det är hans
mening att verka för konung Eriks återkomst hit i riket. . .»
»Jag kan det knappast tro, herr marsk», inföll Herman,
då marsken afbröt sig och åter tystnade, »jag kan det
knappast tro, åtminstone är han, som I själf sägen, ingen vän af
edra fiender.»
»Han är icke . . .?»
»Nej .. . jag hörde hans stallmästare säga, när jag nu
senast red ned från Dalarna och drog genom Uppsala, att herr
Jöns Bengtsson blifvit förnekad att träffa hans nåd, då han
kort förut infunnit sig på Arnö.»
»Herr Jöns Bengtsson?» sporde marsken förvånad. »Skulle
då min frände, den fromme kaniken, vara en så märklig man,
att vördig fader, ärkebiskop Olof, gör något afseende på honom?»
»Jag menar, att herr Jöns Bengtsson är en helt annan,
än hvad han går och gäller för . . . och till edra vänner hör
han icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
