Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKDELM.JÖLKEN.
315
»Det hafva vi, nådige herre, men huru, det vet jag icke,
ty det råder köksmästaren för.»
Ärkebiskopen, som stod framför fönstret, såg ut öfver
den vackra taflan, som där utbredde sig, belyst af den
härligaste sommarsol, och de stränga dragen i hans anlete liksom
mjuknade därvid, och han drack ännu en gång ur bägaren.
När då ögat lämnade det leende landskapet där utanför,
träffades dèt af en liten tafla, som hängde i den djupa
fönstersmygen. Det var en af dessa taflor, som mycket förekommo
hos de förnäma denna tid och föreställde någon tilldragelse
ur ett helgons lif eller ur apostlarnas och Kristi historia.
Denna framställde Frälsaren i Getsemane, då krigsknektarna
kommo och en af hans lärjungar kysste honom för att därmed
gifva honom till känna.
»Den lilla taflan», upplyste höfvitsmannen, »har suttit
här mycket länge. Gammalt folk säga, att herr Bo Jonsson,
då ban lät ombygga slottet, låtit inmura taflan här i
fönsterfördjupningen. Han skall själf hafva bebott just detta rum
. . . Men taflan lärer väl icke vara mycket värd, eftersom
den fått sitta kvar allt sedan . . .»
Ärkebiskopen såg härvid närmare på taflan och upprepade
sakta för sig själf:
»Juda, Juda . . . förråder du människones son med
kyssande», hvarpå han tillade, »de orden kunde väl konung
Birger och hans bröder upprepa till hvarandra; hvad var väl
deras brödrakärlek annat än en judakyss, som gafs och bedrog,
först af hertigarna åt deras broder, konungen, och sedan af
konungen och hans drottning åt hertigarna . . . Helt märklig
och betydelsefull synes mig denna tafla vara just här på
detta slott .. .»
Den gamle prelaten drog ett djupt andetag och vände’
sig om, och liksom för att ytterligare stärka sig med den
svalkande drycken, förde han ännu en gång bägaren till sina
läppar. När han satte den ifrån sig, vände han sig-till
höfvitsmannen med en begäran, att denne ville skicka upp mäster
Andreas, hans kansler, hvarpå höfvitsmannen aflägsnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
