Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAN DELMJÖLKEN.
323
ken fäst på skådespelet framför sig. Det var en stund
alldeles tyst i rummet. Allas ögon voro fästa på ärkebiskopen,
och man kunde tydligen se, huru i lians blick lifvet drog sig
tillbaka, omärkligt men oåterkalleligt, tills slutligen den sista
gnistan slocknade.
»Död!» ljöd den svartes döfva stämma, »och döden är den
salige herren gifven i denna dryck!»
Han pekade härvid på bägaren, som Nils Bosson höll i
handen, och den fromme kansleren stirrade på svennen ocli
på bägaren, utan att rätt förstå hvad som sades.
»Ärkebiskop Olof liar fått förgift», upplyste den svarte,
»förgift i denna dryck ... hvem har gifvit honom den?»
»Hvem har gifvit honom don?» upprepade kansleren.
»Förgift. . . han har fått förgift, sägen I?»
Tårarna pärlade ännu utför den fromme kanslerns
kinder, men de liksom torkade bort i samma stund, hans
själf-behärskning återvände.
»Det är ett hårdt, ett grymt tal», sade han. »Men hvem
ären I, och huru hafven I kommit här in?»
Den svarte dolde sin bestörtning under ott öfverlägset
leende.
»Eder sorg är så stor, mäster Andreas, att I icke kännen
mig», sade han, »I hafven dock sett mig många gånger. Jag
är skrifvare hos herr Jöns Bengtsson.»
Skärpan i kanslerens blick försvann alldeles vid dessa
ord. Ordet förgift hade ögonblickligen kommit hans inre i
svallning, men vid uttalandet af Jöns Bengtssons namn lade
sig vågorna åter till ro, åtminstone hvad skrifvaren själf
vidkom. Men samma genomträngande och anklagande blick fäste
sig i stället på marskens sven.
»I kommen som en fridens och försoningens budbärare,
sven», sade han, »men dock stånden I där med giftbägaren i
eder hand . . . Jag upprepar min döde herres ord: »Juda, Juda,
hvi förrådde du mig med kyssande?»
»Hvad menen I, mäster Andreas?» sporde Nils med ädel
harm, »I veten bäst själf med hvad rätt I kunnen tala så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
