Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER LINDÉN.
341
hade tankarna på något, som nära rörde honom själf, ehuru
det kunde ligga långt tillbaka i tiden. Om han verkligen
hörde marskens tilltal eller icke, är svårt att säga, men nog
måste det upprepas ännu en gång, innan han svarade.
Han steg då upp i båten och hälsade marsken, och
småleendet stod därvid mindre stelt, än det vanligen brukade
göra, på hans läpp.
»I hafven skänkt mig en stor glädje, riddar Grön», sade
marsken, »och det skolen I hafva tack för . . . jag skall det
aldrig glömma.»
Sedan marsken ytterligare kommit öfverens med sin
hjärtans kär, att de skulle träffas på Yinäs, när ban drog
tillbaka från Kalmar, och att han därefter skulle komma till
Bjurum för att anhålla om hennes hand, skildes de åt. Karin
hoppade ned i båten, riddaren sköt ut från strand och fattade
sj ångande årorna.
Marsken hörde honom sjunga långt ute på sjön. Han
gick långsamt tillbaka upp åt rosendelunden och fram till den
stora linden, hvarifrån ban skådade ut öfver sjön och såg
båten aflägsna sig allt längre och längre bort i fjärran.
Fiskare, som voro ute på sjön den natten, sade sig hafva
sett sjörået, och länge därefter omtalades från far till son
sagan om sjörået i Fågelviksfjärden, men det gick, som den
lille gossen hade sagt till marsken: lång tid förgick, innan
man sedan fick se något af sjörået; ty det lärer aldrig mer
hafva visat sig där. Men så god fisklycka, som fiskarna hade
den natten, kunde de icke påminna sig i mannaminne hafva
haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
