- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
368

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368

nils bosson stüi:e.

»Men de blifva dig för detta ärende till ingen nytta,
marsken skall gifva dig annat att göra . . . och de svenner, som
du gifvit vakten, skall han själf skicka bort, och sedan
komma de rätte i deras ställe, och så . . . höfvitsmän nen för
vakten skall klappa tre slag i händerna, och så skall allt
vara gjordt i en handvändning . . . Nil vet du, huru allt
kommer att tillgå.»

»Ocli de svennerna, 0111 hvilka du talar . . .»

»De gå redan klädda som marskens, och när glädjen här
på slottet står i högan lofts sky, så komma de så oförmärkt
in på slottet och skola alla vara till hands, när de behöfvas.
Jag menar att detta allt kan vara att tänka på för hela
dagen.»

Så var det ock. Saken kunde hafva varit lätt hjälpt,
om någondera at’ dem hade kunnat ga till marsken och sagt,
huru allt förhöll sig, och hvilka ränker, som blifvit smidda.
Men med det skaplynne, som utmärkte Karl Knutsson, och
särskildt i den sinnesstämning, hvari ban nu befann sig, då
ban själf var idel förtrolighet och glädje, var det fullkomligt
säkert, att ingendera af dem skulle härutinnan blifvit trodd.
Erik, den ringe svennen, skulle därvid utan tvifvel hafva
blottställt sig för den största fara, och det kunde till och med
hafva gällt hans lif. Herman Berman hade väl ej haft ett
sådant öde att vänta, men helt säkert hade marsken förvisat
honom från sin åsyn. Man måste således vara betänkt på
något sätt att rädda marsken utan hans vetskap.

Medan de som bäst öfverlade härom, smattrade
trumpeterna och basunerna nere på borggården, och marskens
svenner kommo inridande fullt i ordning i blanka harnesk
att följa sin herre ned till stranden af Mälaren, där ban skulle
mottaga sin brud. Herman fattade häftigt harnesket, som
stod på bordet, och spände det med Eriks tillhjälp om sig,
hvarpå han skyndade in i stora salen, där marsken befann sig
omgifven af en skara riddare, till största delen hans fränder,
antingen på hans egen eller brudens sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free