Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
nils bosson stüi:e.
Marsken säg förvånad pa den frågande. Väl stod denne
högt i hans tankar, sa väl till följd af sin rikedom som sina
släktförbindelser, men dock icke sa högt, att det icke väckte
förundran, att han ville granska grunderna för en begäran
af marsken, som denne lika väl kunnat gifva formen af en
befallning. Herman insåg det ock genast, liksom att han icke
kunde lämna en antaglig förklaring till sitt yttrande, och
han skyndade därför att tillägga:
»I skolen ej förvana eder öfver mitt spörsmål ... jag
tänkte ett ögonblick, att jag kanske kunde vara eder till mera
nytta pa ett annat ställe, men . . .»
»Godt», afbröt marsken och tryckte vänligt hans hand,
»jag tror mig förstå eder, men I kunnen ock lita på, att jag
har mina vissa grunder att just vilja hafva eder på Västerås’
slott . . . Det är dock icke min mening, att I skolen förblifva
där . . . Finnen I allt sa, som sig bör, så skolen I vända
hastigt tillbaka . . . Torde hända, jag vill hoppas det, att vi
dock fa dricka en bägare vin tillsammans för min Karins
välgång, innan bröllopsdagarna äro till ända . . . Farväl,
Herman, och måtten I komma snart äter!»
Herman hälsade och försvann, och hade marsken kunnat
se, huru mörk en eld därvid lyste i hans svagers, Nils
Stenssons öga, skulle han säkert hafva fattat betydelsen af
Hermans invändning pa ett helt annat sätt. Denne» skyndade
genast till riddarloftet, där luin ännu fann Erik.
»Gud gifve en god ända pa denna dagen», yttrade han
till svennen, »jag skall rida till Västeras... Men du måste
blifva här kvar, och jag ser ingen annan råd, än att du far
söka att komma till tals mod Nils Bosson, ban är den ende,
som här kan hjälpa . . . Han och du, I skolen göra det, och
matte alla helgon sta eder bi.»
Därmed följdes de at ned pa borggården. Här var det
omöjligt att vidare samtala om det viktiga ärende, de hade
för händer. Herman kände ock sin sven så väl, att han
ansåg sig kunna vara fullkomligt lugn för räddningsarbetet,
att därutinnan intet skulle brista, som stod i människomakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
