Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröllopet.
383
men då don äldste bland dem trädde fram och gjorde min af
att vilja svara, vände sig marsken till höfvitsmannen och sade:
»Sätten mig hit nya svenner .. . dessa skola i tornet
besinna sitt brott och lida sitt straff.»
Höfvitsmannen ’försvann, men marsken stannade kvar
med herr Jöns, hvilken han bad gå med goda ord till drotsen
och blidka honom samt bedja honom icke vända sig i vrede
från sin frändes bord och så förbittra hans lycka på denna
dag. Medan han ännu talade, kom höfvitsmannen tillbaka,
ocli vaktombytet skedde i de båda herrarnes närvaro. Hela
uppträdet slutade därmed, att herr Jöns så godt som måste
lugna sin uppretade frände, och han skildes ifrån honom med
det löfte, att följande dagen allt skulle vara glömdt, och herr
Krister infinna sig och deltaga i bröllopsglädjen, som om
ingenting hade händt.
Därmed skildes de at. Marsken gick åter in till sina
gäster, och herr Jöns Bengtsson försvann i fackelskenet utför
vindeltrappan, som ledde ned till borggården. Med samma
tysta, betänksamma steg gick den mörke mannen här utefter
slottsmuren för att komma till borgporten. Utanför
borgstugan stannade han. Där inne befunno sig några svenner,
men de stodo tysta och hade slutit en ring omkring någon
som talade till dem. Herr Jöns såg hastigt in genom dörren,
men han kunde icke höra något af hvad som sades, icke heller
se, hvem det var, som talade. Han tog för gifvet, att det
var någon af de svenner, som varit med om vaktombytet och
fört de förra svennerna ned i tornet, som lüir berättade hvad
som skett, och gjorde det med hviskande stämma, på det att
ej något plötsligt ondt måtte ramma honom själf eller hans
åhörare. Han ville icke heller onödigtvis väcka något
uppseende och därför drog han sig tyst och obemärkt tillbaka
samt fortsatte sin väg genom det långa porthvalfvet till yttre
borggården och vidare ut från slottet. Han påskyndade
därefter sina steg genom de folkrika gatorna till drotsens härberge.
»Hell och säll sitten I här, morfader», sade han, när han
inträdde i det rum, där den gamle herren satt framför spi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
